Jag hatar verkligen att vara beroende av något man inte förstår sig på. Men om jag nu skulle förstå vad problemet är så kan jag inte lösa de. När det är som viktigast, som mest stressigt, just då händer de. Dem som borde förstå dem tror mig inte, så nej, bättre att tiga än att säga sanningen. I denna situationen i alla fall.
Jag borde bosätta mig i skolan. Låsa in mig själv där, tills allt är klart. På måndag Gäller de... två ämnen som ja borde klara, resten tar jag på tisdag. Jag har inga höga förväntningar på mig själv men jag vet vad min förmåga ligger. Den höga ribban som jag river ner varje gång, i det sista hoppet, kanske för att min kropp vill springa rakt igenom, eftersom misstagen skrämmer mig. Men de som är konstigt är att jag inte tar mig igenom de, jag springer åt motsatt håll. Jag behöver inga ut skällningar, det är stödet jag behöver. Min nacke är helt lös, kan du inte hålla upp huvet åt mig? Benen viker sig, kan du hjälpa mig? Kan du inte stödja min brutna rygg? Bär mig till målet.
iNTE nu igen! Vakna upp ur drömmen och gör det bara, du hinner inte tänka. Det fortsätter att Gälla...
