De går inte mot bättre tider och inte jag själv heller. Mitt minne, förmågan att tänka, hörsen, ryggen, magen och sömnen är något som förändrats under det senaste året. Jo, det kan hända att jag är lat, men varför sitta med böckerna i knät när jag ändå inte gör något. Varför läser jag om och om igen när jag ändå inte gör det ja ska. Jag har fortfarande inte smällt det som hänt och den situationen ja är i. Men någon dag gör jag väl de, eller så kanske jag börjar inse att de är dem viktigare sakerna som betyder något och att jag får skita i vad folk säger eller vad folk tycker.
Synd att man inte för chansen att tacka. De räcker ju inte med att ge av säg själv och minnena som finns. För kanske försvinner man en dag eller så glömmer dem det som varit.
