Shit nu blir det lite för mkt här.. det här var inte rätt dag idag. Jag vet att de kommer snart.. som alltid men varför inte ta och ändra på de. Jo jag har bestämt att idag tar jag en grej, om jag så ska sitta uppe hela natten!
I alla fall så känns det som att jag håller på att krypa ur skinnet.. är väl mina hormoner som håller på att explodera. Det är nog detta som gör att det blev för mycket. Vet inte riktigt hur jag ska hantera min frustration längre. Det är för många människor inblandade och nu finns det inte längre två sidor att välja mellan, utan nu är de helt plötsligt flera.. snälla måla inte upp några bilder, jag ser dem ändå.
Alla har vi en eller flera hemligheter som ingen vet? Klarar vi av att hålla dem hemliga för alltid? Finns det en person som vet exakt allting om en? Kan vi verkligen blotta hela vår själ för någon annan?
Tänk va starka människor är. Som reser sig. Hur jobbigt det än är. Tänk alla som går förbi och inte har en aning om vad man har varit med om. Vi lär oss att dölja de. Vi blir riktigt proffsiga på de. Vi börjar bygga upp muren.
Att kunna se i någons ögon är inte alltid självklart. " Du kan titta på mig, på min kropp, men du kan inte se min ögonfärg, du kan inte se in i mig. "
Jag beundrar dig. För att du är starkare än mig. <3
