Fighting..

Jag som trodde att varje vår var sista gången jag behövde plågas, vilket alltid var min egna förtjänst. Men den här sista våren är den värsta och jag pratar inte enbart om skolan, utom om precis allt. Allt på 3 månader! Som vanligt går jag i en slags dröm och tror allt ska lösa sig. Men den dagen kommer då det inte gör de och vart tar jag vägen då?! Jag vill inte strukturera hela mitt liv, och även om jag borde så kommer det inte bli så. Jag lär få sitta i glasburen tills jag slår sönder den. Varje gång jag öppnar ögon gör det sig påmint. Man kan aldrig göra något åt ristorna, bara måla över dem i något snygg färg.