Someting in this world.

Jag vet inte om de är värt de. Frågan kommer om och om igen. Innerst inne är de inte acceptabelt. Men viljan är så stark att jag utsätter mig för de. Det finns ju alltid dem som har det obeskrivligt mycket värre och jag kommer aldrig kunna förstå hur det är för dem. Men dem kan förstå mig. Vilket jag själv inte gör. Sanningen är hård. Frågan är om man kan arbete bort det undermedvetna. Det är ändå ingen ide att skylla ifrån sig. Vi alla har en egen bok. Vissa kapitel syns inte. Hur ska vi någonsin kunna fråga efter dem, om vi aldrig kan tänka tanken`?