Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Jag saknar min Far och min Bror.. Jag älskar en person och jag gillar en annan... plus att jag sårar så många människor.. vilka jag så gärna skulle vilja vara med, fast jag kan inte, för då kommer jag bara såra dem ännu mera. Sen saknar jag också, många vänner.. som jag inte hinner med.. och man glider bara mer och mer ifrån varandra. Har så ont i min kropp att jag inte vet när jag kan hämta andan. Allt har bara börjat. Eller aldrig slutat.