Jag vill helst glömma allt som varit och aldrig behöva tänka på de mer. Slutet är alltid jobbigast i det långa loppet. Men tanken på att det är nära gör att man oftast fortsätter. Sen finns det dem som inte vill se slutet och tänker att det är ändå ingen idé. Det gäller att förbereda sig så att man klarar av att stå där helt själv. Jag vet att jag måste be om de, men jag vet mycket väl. Det är obeskrivligt de jag igentligen skulle vilja säga nu. Jag är så fruktansvärt tacksam för vissa människor och jag försöker att visa hur mycket jag uppskattar dem. Är glad över att jag kunnat välja en stor del av min familj.
De ska inte möda sig för förgäves och de ska inte bygga för att någon annan ska bo där, de ska inte plantera för att någon annan ska äta, de ska istället göra fullt bruk av sina händers verk.
